Så skriver du ditt underlag

Allt du vill styra i din bok måste sägas nu — innan du godkänner planen. När du väl betalat skriver Elsa hela manuset utan en enda fråga: ingen kundinteraktion, inget att godkänna undervägs, ingen paus där hon väntar på ett svar från dig. Det är den enda punkten där du har ratten. Det du skriver här är det som avgör.

Du kan skriva direkt i fältet, ladda upp ett dokument (Word eller text), eller göra båda — Elsa läser dem som samma underlag, oavsett väg. Det finns ingen övre gräns att oroa sig för: skriv så mycket du behöver. Den nedre gränsen är låg, ett par meningar räcker för att komma igång — men ju mer du ger henne, desto mer av det som blir boken är ditt eget, inte hennes påhitt.

Fyra saker avgör vad du får ut av det du skriver.

Trohet

Ju mer specifikt du ger Elsa — namn, platser, detaljer bara du känner till — desto närmare din egen historia blir boken. Ett kort underlag bär fortfarande en hel bok, men fler av detaljerna blir då Elsas egna, uppfunna för att fylla ut det du inte sagt.

Kort underlag: "En kvinna flyttar hem till sin barndomsstad efter att ha ärvt sin mormors hus, och upptäcker att huset gömmer på fler hemligheter än hon trodde." Elsa hittar på namnen, tidsperioden och de exakta hemligheterna själv — historien bär, men blir mer hennes tolkning av situationen än ditt eget minne av den.

Utförligt underlag: samma premiss, men med namnet på huset, vilket årtionde det utspelar sig i, en specifik detalj (ett brev gömt i en syltburk i skafferiet, hittat en sommar då huset skulle säljas) och vem som var med när det hittades. Den detaljen kan komma tillbaka i boken, omvandlad till fiktion men igenkännlig som din.

Frihet

Mindre styrning betyder inte en sämre bok — det betyder att Elsa uppfinner mer. Ett tunt underlag och en färdig, detaljerad handling är två olika sätt att arbeta, inte en bättre och en sämre väg. Hur mycket hon fyller i styr du för övrigt separat, med reglaget du sätter innan du skickar in underlaget — se Så jobbar Elsa för hur det fungerar.

Kort underlag: "En seglare försvinner spårlöst utanför Bohuskusten. Hans dotter reser dit för att ta reda på vad som hände." Elsa bygger hela intrigen, personerna runt omkring och lösningen själv, utifrån den enda given.

Utförligt underlag: samma premiss, men med vem som misstänks och varför, vad dottern redan vet när hon anländer, och hur du vill att det ska sluta. Elsa håller sig närmare din egen form — det hon lägger till blir mindre struktur, mer språk och stämning.

Röst

Det som får texten att låta som dig är inte en instruktion om stil — det är hur du faktiskt skriver. Elsa läser meningsbyggnad, ordval och rytm i din egen text och för det vidare genom hela manuset. "Jag vill att det ska kännas melankoliskt" säger henne vad du önskar, men bär ingen röst i sig — det gör bara meningar du själv skrivit, även i utkastform.

Kort underlag: enbart en premiss, inga egna meningar — "Boken handlar om två syskon som återförenas efter tjugo år." Elsa skriver i sitt eget, neutrala register: det finns ingen egen ton att ta avstamp i.

Utförligt underlag: ett stycke skrivet som du själv skulle skriva det — korta, avhuggna meningar eller långa, svepande, ett särskilt ordval som återkommer. Den rytmen läser Elsa av och för vidare genom hela boken.

Omfång

Sidantalet du väljer avgör hur många kapitel boken får (grovt ett kapitel per nio sidor) och vilken sorts bok det blir — under fyrtiofem sidor blir det mer en novell än en roman, över trehundrafemtio en tegelsten. Det avgör aldrig hur lång tid skrivandet tar: Elsa skriver lika automatiskt oavsett längd, styrt av sidantalet du väljer, inte av hur mycket du skrivit i underlaget.

Kort underlag, högt sidantal: en enda mening som underlag och 250 sidor valda. Boken blir lika lång som du bett om — men mer av den blir Elsas egen utfyllnad för att nå dit.

Utförligt underlag, samma sidantal: samma längd, men buren av ditt eget material genom hela boken, med mindre behov av utfyllnad för att nå fram.